En liten kämpe.

Denna lilla kvigan, halvblind och sjuklig. Bara några veckor gammal, har varit sjuk hela livet. 
Det gör ont att se den lilla kämpa så hårt i livet. Ibland blir hon friskare, men sen är hon sjuk igen. Igår drack hon på morgonen sin mjölk som hon skulle och var pigg och glad. Några timmar senare så låg hon utslagen och såg nästan döende ut. I en timme fick jag tvinga i henne mjölken. Fick dåligt samvete, men hon behövde verkligen få i sig den. När jag fått i henne hälften så gav jag upp och gick för att hämta hjälp eftersom att hon inte hade piggnat till.
När jag kom tillbaka så stod hon på benen och drack själv. Lite vaknare uppsyn, nyfiken och vaksam på omgivningen. Det gjorde resten av dagen, gick runt som en solstråle. Att se sånna förbättringer är det underbaraste man kan uppleva, även om det bara varar i några timmar. Och innan dess så var det klövverkning. KOAS. Fan vad det var livat! Bland det mest spännande jag har gjort. Att valla kossor in i verkningsburen var lättare sagt än gjort med vissa kaos kor som tycktes göra allt för att slippa undan. Jag älskar att gå lantburk, så jävla livat och underbart. <3
 

Veterinär med min bästa kompis.

Efter en jävligt hård dag i ladugården så skulle jag äntligen få lite lugn och ro tänkte jag.
Men så blev det inte.

När jag strax efter 17:00 kom hem till lägenheten så Satt Hobbit mitt i rummet på mattan som vanligt. Men någonting var fel. Hobbit andades inte som han skulle. Han andades snabbt och stressat. Först tänkte jag att han blivit skrämd av något utanför så jag brydda mig inte så mycket om det. Men efter ca 30 min så andades han fortfarande konstigt. Så jag sökte runt på internet. Ju mer jag kollade, ju mer orolig blev jag. Andningsvårigheter är allvarligt för kaniner. Men Hobbit åt som han skulle, var pigg och mådde allmänt bra förutom hanns konstiga andning. Efter att jag ringt till en veterinär och bett om råd så beslutade jag mig för att ta in honom till Falu djursjukhus. Två underbara djurvårdselever på skolan skjutsade mig dit och var med mig.

När vi kom in på djurkliniken ca klockan 22:00 så kollades hjärtat, andning och lungor. Hobbit röntgades och det krångladesmycket för hanns del. Men inge fel hittades. Hanns lungor var jätte fina, inget problem med hjärtat och han hade gått hull. Men andningen ver inte som den skulle. Så det var bara att åka ända hem till Rättvik igen. Veterinären tror inte att det är allvarligt. En teori är att han har blivit ordentligt uppskrämd av något medan jag har varit borta och fortfarande är i chock. Så i natt så ska jag vara vaken och kolla till Hobbit. Blir det värre så får vi åka in igen, men jag tycker att det har blivit lite bättre i alla fall. Så alla tummar och tår får hållas för min älskade lilla kompis. 

Hopp om mänskligheten har verkligen kommit tillbaka till mig. Att två tjejer som jag inte känner erbjudersig att ta mig och Hobbe till vetrinären sent på kvällen och väntar tills det är över. Dom lyckades tillockmed lugna ner mig och få mig att garva innan besöket. Trots att jag var ett jävla nervrak som var så nervös så att jag höll på att spy och bryta ihop av oro.
Sånna männsikor förtjänar allt guld <3 
Vetrinären var också jätte snäll och profsig. Så creds till Falun djurklinik. 
Tur att det finns sån bra hjälp tillgänglig för min bästa kompis. Vet inte hur jag skulle överleva utan Hobbit. Han är alltid där. Kommer alltid skuttandes så fort jag öppnar dörren till lägenheten efter skolan. Han sover i samma säng som mig, är med mig i allt. Över allt. Hobbit är helt enkelt den som får mig att överleva vardagen och alla motgångar. <3

Barbacka,barfota, barbent<3

Långritt till Velamsund.
På bästa pigga lilla ponny-Sveppe. Han var på supergott humör och vädret var strålande! Vi skrittade större delena v turen och njöt av den underbara naturen och vitsipporna<3 Framme vid Velamsund djurbadstrand så bytte jag om till badkläder och invigde årets bad säsong med Sveppe<3 Han tyckte att det var skit kul med en simtur i det varma vädret<3 Efter det tog vi en liten mat-rast innan vi drog upp till terräng hoppbanan.Eftersom att Sveppe fortfarande var så blöt så bestämde jag mig för att hoppa i bikini. Det var det bästa valet jag gjort!
Velamsunds terrängbana är helt underbar! Det finns fina hinder av alla storlekar och former och underlaget var perfekt eftersom att det varit så tort ett tag. Sveipur var superpigg och tyckte att det var skitkul att hoppa! Vi började med dom små, men tillslut så klippte vi ett språng som måste ha varit minst 80cm högt och en meter brett!
Fyfan vad stolt jag var, och det var en oförglömlig frihetskänsla att göra det barbacka, barfota i bikini!
Sedan så kom mamma med kamera och tog lite bilder, då tog vi en till simtur och vilade lite till innan vi red hem.
Från ingenstans på hemvägen så kom det värsta ösregnskuren! Men även det var mysigt på sitt sätt! Även om jag satt och frös häcken av mig! Men Sveppe var fortfarnade pigg så vi fick några låånga underbara galopper! 
När vi var hemma igen så belönades han med en lång pysselstund i solen som kommit fram igen<3
 
 

Härligaste på riktigt länge!

Uteritt på världens bästa ponny med underbaraste Malin och fina Prippen.Barbacka i shorts!Det blev verkligen en helt underbar tur på våra fina hästar i varmt vårväder. Det blev en lång tur, vi red förbi en skola och snackade med några ungar som ville klappa och underbara Malin fick hjälpa ett stackars fyllo som hade ramlat omkull medan jag höll hästarna. Blev en härlig tur i gurra bland vitsippor med låånga galopper!
Detta behövde jag.
(Ca ett år gamla bilder)
Underbart att sitta på en bekant hästrygg. <3
Att rida är inte kul med någon annan än Sveppe. Den bästa på fyra hovar, min underbara gamla vän. Som jag har saknat honom!
Efter ridtyren blev det att pyssla läänge och vattenkrig som Malin den jäkeln drog igång X) Men Sveppe verkade bara tycka att en kaldursh var skönt tillskilnad från mig!

Längtar!

Den 5te maj så är det öppet hus på skolan. Då ska jag visa upp älskade Saga för massor med människor!! :D Och ännu bättre så kommer även mamma då så då får hon se underbara Rättvik, min lägenhet och träffa Saga<3
Gammal bild på mig mamma och hästen Dorina på mitt sommarställe.
Saknar hela min familj! Det ska bli så kul att visa mamma mitt nya liv!
 

Hobbe på promenix.

Min älskade lilla filur <3

Alla grisar lider inte.

Var på studiebesök på en krav grisbesättning. Väldigt kul att se så otroligt lyckliga små grisar. Massor med halm till suggorna som låg i tillfälliga boxar medan dom var högdräktiga och när kultingarna var nyfödda. Efter några dagar så får dom gå ut i en jättestor lösdrift med halm upp till knäna på dom och fri utomhus vistelse året runt! Alla grisar borde ha det så!

Min lilla Kviga

Saga är föd den 12-12-2012. En pigg och orädd liten kviga som alltid kan lysa upp mitt liv. Själv heter jag Lina och pluggar mitt första år i lantbruk på Stiernhööksgymnasiumet. Jag jobbar för att bevara det småskaliga jordbruket och för alla djurens välfärd. Förutom Saga så har jag kaninen Hobbit som är min trogna rumskompis. //En kviga och en randome tjej.

RSS 2.0