Den underbaraste morgonen<3
Efter att ha kämpat för att försöka somna till ca klockan fem så gav jag upp och drog till ladugården.
En mörk morgon innan solen gått upp. första tanken var att hjälpa till med jobbet. Men när jag kom dit så ville jag bara till Saga.
Runt sex på morgonen så tog jag ut en morgon trött liten kviga som inte alls var sugen på äventyr så här tidigt.
Ibörjan så fick jag försöka triska och muta henne för allt jag orkade.
Men efter ett tag så vaknade hon till liv.
Efter en stunds promenad så började det gry. solen kom fram och drog med sig ett tjockt vackert lager dimma. Nu hade vi kommit till vackra Siljan.
Vi busade i vattnet och den tjocka dimman. Allt var så färgglatt. Dimman låt över sjön och alla gul, röda träd.
Vi gick upp från sjön för att promenera längs en underbar stig vid sjön och kyrkan. Nu hade solen försvunnit bakom molnen och dimman hade lagt sig över gravstenarna. En underbar, mystisk känsla. Saga gick bakom mig som en hund när vi gick förbi kyrkogården, som om hon fattade grav allvaret.
Strax efter kyrkogården gick vi upp på en kulle och beundrade vackra rättvik i höst färger som matchade sagas päls färg, tjock dimma och morgonsol.
När vi promenerat ytligare en bit så kom vi till nya internatet, där jag bor.
JAg band fast Saga i en lyxstolpe och kutade upp till min, Emil och Alices lägenhet.
Där hämtade jag flingor och mjölk och försökte dra upp en protesterande Emil. X) Klockan var trots allt bara 6.40 typ en lördag morgon! Han gick upp men orkade inte käka frukost med mig och Saga. Så där satt jag i dimman som blev tätare och tätare och mös med flingor, mjölk och pk med min bästa ko, kompis
Efter en lång paus så drog vi oss sakta hemåt.
När vi gick så blev dimman tillslut så tät att man knappt såg en meter framför sig.
Strosade i det långgrunda vattnet nästan länst hela kampingen innan vi vände hemåt. Saga dansade som ett höstlöv i vinden och älskade vårt äventyr hela vägen hem. Hemvägen var minst lika underbar, på ett lite kusligare sätt.
Min såg nästan inget på grund av dimman. Min kunde utskillja vissa vackra höst träd.
Förbi kyrkogården så skymtade man några gravar. Verkligen helt sagolikt!
Det kändes så sjukt overkligt och underbart.
Jag älskar verkligen Saga, hon gillar mig, det vet jag!!
Sen så hjälpte jag till i ladugården och Snälla Lena hjälpte mig med matten.
Trotts sömnlös natt så blev det en underbar morgonUrsäkta usel stavning, grammatik och överdrivet långt inlägg. har som sagt inte sovit en blund detta dygn!!
En mörk morgon innan solen gått upp. första tanken var att hjälpa till med jobbet. Men när jag kom dit så ville jag bara till Saga.
Runt sex på morgonen så tog jag ut en morgon trött liten kviga som inte alls var sugen på äventyr så här tidigt.
Ibörjan så fick jag försöka triska och muta henne för allt jag orkade.
Men efter ett tag så vaknade hon till liv.
Efter en stunds promenad så började det gry. solen kom fram och drog med sig ett tjockt vackert lager dimma. Nu hade vi kommit till vackra Siljan.
Vi busade i vattnet och den tjocka dimman. Allt var så färgglatt. Dimman låt över sjön och alla gul, röda träd.
Vi gick upp från sjön för att promenera längs en underbar stig vid sjön och kyrkan. Nu hade solen försvunnit bakom molnen och dimman hade lagt sig över gravstenarna. En underbar, mystisk känsla. Saga gick bakom mig som en hund när vi gick förbi kyrkogården, som om hon fattade grav allvaret.
Strax efter kyrkogården gick vi upp på en kulle och beundrade vackra rättvik i höst färger som matchade sagas päls färg, tjock dimma och morgonsol.
När vi promenerat ytligare en bit så kom vi till nya internatet, där jag bor.
JAg band fast Saga i en lyxstolpe och kutade upp till min, Emil och Alices lägenhet.
Där hämtade jag flingor och mjölk och försökte dra upp en protesterande Emil. X) Klockan var trots allt bara 6.40 typ en lördag morgon! Han gick upp men orkade inte käka frukost med mig och Saga. Så där satt jag i dimman som blev tätare och tätare och mös med flingor, mjölk och pk med min bästa ko, kompis
Efter en lång paus så drog vi oss sakta hemåt.
När vi gick så blev dimman tillslut så tät att man knappt såg en meter framför sig.
Strosade i det långgrunda vattnet nästan länst hela kampingen innan vi vände hemåt. Saga dansade som ett höstlöv i vinden och älskade vårt äventyr hela vägen hem. Hemvägen var minst lika underbar, på ett lite kusligare sätt.
Min såg nästan inget på grund av dimman. Min kunde utskillja vissa vackra höst träd.
Förbi kyrkogården så skymtade man några gravar. Verkligen helt sagolikt!
Det kändes så sjukt overkligt och underbart.
Jag älskar verkligen Saga, hon gillar mig, det vet jag!!
Sen så hjälpte jag till i ladugården och Snälla Lena hjälpte mig med matten.
Trotts sömnlös natt så blev det en underbar morgonUrsäkta usel stavning, grammatik och överdrivet långt inlägg. har som sagt inte sovit en blund detta dygn!!
Dålig mobilbild tagen för några dagar sen på min ögonsten<3
