Denna lilla kvigan, halvblind och sjuklig. Bara några veckor gammal, har varit sjuk hela livet. 

Det gör ont att se den lilla kämpa så hårt i livet. Ibland blir hon friskare, men sen är hon sjuk igen. Igår drack hon på morgonen sin mjölk som hon skulle och var pigg och glad. Några timmar senare så låg hon utslagen och såg nästan döende ut. I en timme fick jag tvinga i henne mjölken. Fick dåligt samvete, men hon behövde verkligen få i sig den. När jag fått i henne hälften så gav jag upp och gick för att hämta hjälp eftersom att hon inte hade piggnat till.

När jag kom tillbaka så stod hon på benen och drack själv. Lite vaknare uppsyn, nyfiken och vaksam på omgivningen. Det gjorde resten av dagen, gick runt som en solstråle. Att se sånna förbättringer är det underbaraste man kan uppleva, även om det bara varar i några timmar. Och innan dess så var det klövverkning. KOAS. Fan vad det var livat! Bland det mest spännande jag har gjort. Att valla kossor in i verkningsburen var lättare sagt än gjort med vissa kaos kor som tycktes göra allt för att slippa undan. Jag älskar att gå lantburk, så jävla livat och underbart. <3